Lasersvets är en modern och högteknologisk svets som revolutionerar industriell produktion. Genom att använda en högintensiv laserstråle för att smälta och sammanfoga material, erbjuder lasersvetsning enastående precision och snabbhet. Denna metod har blivit alltmer populär inom flera olika branscher.
En av fördelarna med lasersvetsning är förmågan att skapa mycket små och exakta svetspunkter med minimal deformation. Detta gör den idealisk för svetsning av både små komponenter, som exempelvis elektronik och större industriella delar. Lasersvetsning kan enkelt automatiseras, vilket förbättrar produktiviteten och konsistensen i produktionen.
Till skillnad från traditionella svetsmetoder som TIG-svetsning (Tungsten Inert Gas) och MMA-svetsning (Manual Metal Arc), som båda har sina egna styrkor och begränsningar, erbjuder lasersvetsning unika fördelar. TIG-svetsning är känt för att ge högkvalitativa och rena svetsar med stor kontroll över processen, medan MMA-svetsning är robust och enkel att använda, särskilt under svåra förhållanden. Dock, i jämförelse, erbjuder lasersvetsning högre precision och snabbhet, vilket är särskilt fördelaktigt i högvolymproduktioner.
Lasersvetsning använder en fokuserad, kollimerad högintensitetsstråle av ljus för att smälta och sammanfoga metallkomponenter, ibland med extra material från en tillsatstråd. Processen börjar med att generera laserljus och leverera det till en kollimator eller optikhuvud som fokuserar strålen på fogpunkten. Den lokaliserade värmen bildar en smältpool som sedan förenar delarna när den svalnar och stelnar.
Laserstrålen genereras vanligtvis av en solid state-laser, fiberlaser eller CO2-laser, var och en med sina fördelar. Vid strålens fokuspunkt smälter metallen och bildar en lokaliserad pool där tillsatsmaterial kan smältas in om det behövs. Laserstrålen rör sig sedan längs fogen, smälter framkanten och bakkanten av poolen svalnar och stelnar.
Metaller: Exempelvis aluminium, koppar, mässing, stål, titan och nickel.
Plaster: Termoplaster som polykarbonat, nylon och ABS.
Keramiker: Vissa keramiker, särskilt alumina och zirconia.
Kompositer: Kolfiberförstärkta plaster (CFRPs) och viss forskning pekar på framgång i att lasersvetsa metall till kolfiberkompositer.
Lasersvetsning, TIG-svetsning (Tungsten Inert Gas) och MMA-svetsning (Manual Metal Arc) är tre olika svetsmetoder som används för att sammanfoga metaller. Var och en av dessa tekniker har sina egna unika egenskaper, fördelar och tillämpningar.
Metod:
Använder en högintensiv laserstråle för att smälta och sammanfoga material.
Laserstrålen fokuseras på en mycket liten punkt vilket ger hög precision.
Fördelar:
Hög precision: Möjliggör svetsning av små och komplexa komponenter med minimal deformation.
Snabbhet: Mycket snabbare än traditionella svetsmetoder, vilket ökar produktiviteten.
Automatisering: Kan automatiseras och integreras i industriella produktionslinjer.
Liten värmepåverkad zon: Minimalt termiskt påverkat område runt svetsfogen, vilket minskar risken för materialförändringar och distorsion.
Begränsningar:
Höga initialkostnader: Utrustningen är dyr och kräver hög initial investering.
Säkerhet: Kräver strikta säkerhetsåtgärder för att skydda mot laserstrålens skadliga effekter.
Använder en icke-förbrukande volframelektrod och en inert gas (oftast argon) för att skydda svetsområdet från oxidation.
Svetsaren kontrollerar manuellt tillsatsmaterialet, som matas in i smältpoolen.
Hög kvalitet: Producerar mycket rena och högkvalitativa svetsar med bra utseende.
Kontroll: Svetsaren har stor kontroll över svetsprocessen, vilket möjliggör fina detaljer och precision.
Mångsidighet: Kan användas för att svetsa en mängd olika metaller och legeringar, inklusive aluminium och rostfritt stål.
Långsammare process: Jämfört med andra metoder är TIG-svetsning relativt långsam, vilket kan påverka produktiviteten.
Kräver erfarenhet: Kräver skicklighet och erfarenhet från svetsaren för att uppnå bästa resultat.
Utrustningsbehov: Behöver både svetselektroder och skyddsgas, vilket kan öka kostnaderna.
Använder en förbrukande elektrod som både fungerar som tillsatsmaterial och producerar en skyddande gas och slagg när den smälter.
Elektroden hålls av svetsaren, som rör den mot arbetsstycket för att skapa en ljusbåge.
Bärbarhet: Utrustningen är relativt enkel och bärbar, vilket gör den idealisk för fältarbete och reparationer.
Enkelhet: Lätt att lära sig och använda, kräver inte lika mycket träning som TIG-svetsning.
Robusthet: Kan användas under svåra förhållanden, inklusive utomhus och i blåsiga miljöer.
Slaggavlagring: Kräver att slagg tas bort efter svetsning, vilket kan vara tidskrävande.
Svetsens kvalitet: Svetsarna är generellt inte lika snygga eller precisa som de som produceras av TIG-svetsning.
Värmeutbredning: Större värmepåverkad zon kan leda till mer deformation och materialpåverkan.
Lasersvetsning erbjuder hög precision, snabbhet och är lätt att automatisera, men kräver höga initiala investeringar och strikta säkerhetsåtgärder.
TIG-svetsning ger högkvalitativa, rena svetsar och stor kontroll för svetsaren, men är långsammare och kräver skicklighet.
MMA-svetsning är enkel, bärbar och idealisk för fältarbete, men ger svetsar med mer slagg och större värmepåverkad zon.
Valet av svetsmetod beror på specifika krav som precision, hastighet, materialtyp och arbetsmiljö.
Lasersvetsning med koldioxid- och Nd:YAG-lasrar blir alltmer populärt inom industriproduktion. En högpresterande koldioxidlaser (2-12 kW) används för att svetsa exempelvis bildelskomponenter, transmissionsdelar, värmeväxlare och så kallade skräddarsydda plåtar. Lågpresterande Nd:YAG-lasrar (100-500 W) används för att svetsa små komponenter som sjukhusutrustning och elektronikhöljen. Högpresterande Nd:YAG-lasrar (i kilowatt-området) använder ofta en robot för att rikta de optiska fibrerna.
Laserstrålen fokuseras på ett litet område som kallas fokalpunkt. Temperaturen i fokalpunkten är tillräckligt hög för att smälta och förånga material. Högpresterande koldioxidlasrar använder främst vattenkylda speglar istället för linser för att fokusera strålen.
Fiberlaser är en specifik typ av lasersvetsning som använder en fiberoptisk kabel för att leverera laserstrålen. Denna teknik har flera unika fördelar som gör den till ett populärt val inom industrin. Fiberlasersystem är kända för sin höga effektivitetsgrad och låga underhållsbehov, vilket gör dem ekonomiskt fördelaktiga i längden.
Fördelarna med fiberlaser inkluderar:
Hög verkningsgrad: Fiberlasrar har en mycket hög verkningsgrad jämfört med andra typer av lasrar, vilket resulterar i lägre energiförbrukning.
Lång livslängd: Dessa lasrar har en längre livslängd på grund av färre rörliga delar och mindre behov av underhåll.
Flexibilitet: Fiberlaserns tunna stråle kan lätt riktas om och fokuseras på mycket små områden, vilket är idealiskt för komplexa och detaljerade svetsningar.
Stabilitet: Fiberlasrar är mindre känsliga för yttre vibrationer och störningar, vilket ger en stabil och konsekvent svetsprocess.
Fiberlasrar används ofta i applikationer som kräver hög precision, såsom medicinsk utrustning, finmekanik och elektronik, där noggrannhet och detaljer är kritiska.
Lasersvetsning utvecklades först på 1960-talet, ungefär samtidigt som utvecklingen av laserteknologin. De första experimenten med lasersvetsning genomfördes av forskare vid Bell Telephone Laboratories i USA. De första lasersvetsarna använde en rubinlaser och korta energipulser för att smälta och sammanfoga metall. Även i dessa tidiga experiment visade sig lasersvetsning resultera i mycket smala och precisa svetsar med minimala värmepåverkade zoner och deformationer - och kunde till och med sammanfoga olikartade material.